Thursday Feb 03, 2022

Hans Eysenck's teori om brottslighetens ”orsaker” och ”botemedel”: A personal reflection

Hans Eysencks teori om kriminalitet publicerades första gången 1964 och utvecklades under de följande 30 åren. Huvudtemat i hans arbete är att psykologiska faktorer och individuella skillnader är relaterade till personlighet, nämligen psykotism (P), extraversion (E) och neuroticism (N), som är av central betydelse när det gäller både orsakerna till brottslighet och kontrollen av den. Hans teori har gett upphov till en hel del forskning som har gett blandat stöd för E och N. Däremot har P genomgående visat sig skilja mellan brottslingar och kontroller och förutsäga brottslighetens omfattning och svårighetsgrad, men P:s karaktär är tvetydig och dess förklaringsförmåga är dålig. Förhållandet mellan dessa tre ”superegenskaper” och kriminalitet är mer komplext än vad hans teori förutsäger. En annan begränsning av Eysencks teori är att ”orsakerna” till brottslighet, som bestäms av P, E och N, inte på ett adekvat sätt kan översättas till ”botemedel” eller förebyggande av brottslighet. Normalt fördelade personlighetsdrag är av begränsat värde när det gäller att förutsäga brott och fokus har flyttats till mer påtagliga och ihållande tecken/symptom på antisociala personlighetsdrag/störningar och attityder som är möjliga att ingripa mot.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Back to Top